Vi på Månstads

Vår historia

Egentligen började snickerifabrikens historia den 12 september 1892. Då föddes David som nummer tre i en brödraskara på nio pojkar. Femton år gammal följde Josup, (Josef) hans far, med honom till Svenljunga för att bli snickarlärling. Några år senare fick han plats hos Rosqvists Möbelfabrik i Ulricehamn. 1914 inkallades han till I 9 i Skövde för att göra rekryten som malaj på grund av sin klena kroppsbyggnad. Han placerades som snickare och gjorde sin plikt för fosterlandet med att laga trasiga stolar och fönster samt att tillverka målmaterial på skjutbanan.

Därefter arbetade han som snickargesäll på Herrljunga Orgelfabrik, i Vaggeryd och Jönköping. 1918 var han fullärd snickare och blev delägare i Borås Begravningsbyrå som kisttillverkare. 1921 fick han reslust igen och for till Drammen i Norge som utbildad möbelsnickare. Efter en tid där, cyklade han under en veckas tid, tillsammans med vännen och arbetskamraten, Enseth till Trondheim via Gudbrandsdalen, där han arbetade på en mindre snickerifabrik. Efter ett och ett halvt år i Norge var det dags att flytta hem till Sibbarp igen och starta eget. I ett uthus inredde han sin verkstad och köpte en planhyvel, ett bandsåg, en kombinerad klyvsåg/svarv och borrmaskin samt en trehästars bensinmotor av märket “Solo”, och började tillverka möbler på beställning. Dessa maskiner köpte han av “Sigfrid Stenberg & Co AB i Nässjö och den fakturan finns ännu bevarad. Snickeriet gav lite kontanter, familjen levde över det krisartade trettiotalet och det oroliga fyrtiotalet utan att svälta, även om det var knalt med kontanterna många gånger.

Så kom då 1947. Jag tyckte nog att jag var fullgod snickare. Pappa hade en bekant från Borås sen hans tid i där, som var fastighetsmäklare och tack vare honom kom vi i kontakt med K.J. Engström & Co snickerifabrik på Norrby i Borås. Brandmyndigheterna hade dömt ut fastigheten som brandfarlig och snickerifabriken måste rivas eller byggas om. Därför var snickerifabriken till salu för avflyttning. Pappa och hans bekant for dit. Det var ett företag som var specialiserat på förnödenheter till textilindustrin och var mest inriktat på svarveri. Vi tyckte det var lite för stort för oss och tog därför kontakt med fars bror Bertil som var handlande i Mölneby, han var pigg på att försöka något nytt. John Strömbom, svåger till både pappa och Bertil, var lantbrukare i Björdal och hade vintern innan fått sin ladugård nedrasad av snö, och hade tappat sugen på att vara bonde. Där fick jag min första anställning utanför hemmet. John Strömbom måste ha något att göra efter renoveringen så han ville gärna vara med i firman. Lokalfrågan måste lösas, och eftersom Månstads Mejeri hade lagts ner i mitten på 40-talet så stod det tillhöriga svinhuset ledigt. Det var lågt i tak och ojämnt golv men med stor golvyta. Ägaren David Johansson var villig att hyra ut om han fick vara med i firman.

Den 29 december 1947 hölls det första konstituerande styrelsemötet. Stämman öppnades av handlanden Bertil Larsson som också utsågs till ordföranden. Det beslöts att bolaget skulle ha ett aktiekapital på 40.000:-, fördelade på 400 aktier om 100:- st.

På denna stämma valdes också en interimsstyrelse bestående av: fastighetsägare John Strömbom, ordf. samt fastighetsägare David Johansson och handlanden Bertil Larsson. Till suppleanter utsågs snickarmästare David Larsson samt fru Frida Strömbom. I § 10 beslöts att bolaget skulle övertaga den av David och Bertil Larsson av fru Elsa Carlsson, Borås köpta snickerirörelsen för 24.350:-

Så var då AB Månstads Snickeri & Bobinfabrik bildat och registrerades av Kungl. Patent- och registreringsverket den 8 mars 1948.

Nu följde en hektisk tid. “Svinhuset” skulle bli snickerifabrik. Pannrum skulle grävas ut och muras upp. Skorsten muras och kontor inredas. en tork för virke skulle sättas upp.

Så var det dags för flyttning från Borås. För det ändamålet hade vi hyrt in en lastbil med vinsch från Nords Åkeri i Vegby. Vidare skulle Gösta Anderssons Elfirma i Länghem köra med sin lilla Pick Up, allt elektriskt material. Berglunds Rör hade en liten lastbil och han och Bohlin skulle montera ner värme och torkanläggningen.

Så var då fabriken igång. Lätt var det inte i början. Arbetsstyrkan bestod av: en snickare, en gesäll, en handlare, en bonde och en mejerist. Arbetet var till 80 % svarveri och detta var alla ovana vid. Men från den gamla fabriken i Borås medföljde dess verkmästare: Albin Engström, en mycket skicklig hantverkare som dock inte var någon organisatör. Dessutom var han periodsupare och när han som bäst behövdes, försvann han till Borås på en vecka eller två. Men detta hade tillföljd att vi själva snabbt måste lära oss jobbet, det svåraste var att ställa den halvautomatiska Hempelsvarven.

Arbete behövde vi inte sakna, vi fick en välfylld orderbok från förre ägaren.

Så var det då dags för bolagsstämma efter första verksamhets-året den 31 maj 1949. Omsättningen var 45.769:66 för att året efter stiga till 54.490:- och 23 öre. Själv hade jag en timlön på 1:15.

Så gick år efter år, den 31 maj-51 valdes jag till suppleant i styrelsen. I augusti 1950 var Arvid gammal nog att komma in i firman, Pappa, Arvid och jag var överens om att svarvning var ett enahanda och tråkigt jobb. Dessutom skulle många spolar och trådrullar komma ett ersättas med papphylsor och plast. Gick på Fristad på vintern och på våren 1953 började vi tillverka enkla, omålade köksinredningar vid sidan om svarveriet. Länghems Snickerifabrik hade en man i Göteborg, Kurt Rydholm, som var kontakt mellan snickerifabriker och byggmästare. Vi började ett samarbete med honom och vårt första arbete var att inreda ett bibliotek i Högsbohöjd.

Nu märktes att “svinhuset” inte var någon lämplig lokal för oss. Uppsägningstiden var ett år. Redan 30 maj beslöts att till en extra bolagsstämma inkomma med förslag om nya lokaler, antingen att hyra eller bygga själva. Den 20 april 1954 förelåg följande förslag:

  1. att David Larsson å fastigheten Furuhill uppför en 200 kvm stor byggnad och hyr ut den på 20 år.
  2. att bolaget skaffar tomt på Stommens mark och där uppför en liknande lokal.

Efter moget övervägande beslöt bolaget på stämma den 25 juni att bygga en ny fabrik på Stommens mark för 30.000:-.Ett lån om 30.000:- upptogs i Östra Kinds Sparbank.Ritningarna gjordes av Martin Johansson, Rosenlund i Limmared som sedan även ritade tillbyggnaderna. Sommaren -51 blev den varmaste i mannaminne. Vi byggde i egen regi och lejde Johan Holmen, Finnekumla som byggledare.

Redan 1960 insåg vi att fabriken var för trång och det året byggde vi till kontor och monteringsverkstad och hade då c:a 200 kvm golvyta.

1962 var också den gamla pannan slut och vi inköpte en Fjäll-mans lågtryckspanna för 3.800:-. Dubbeltappmaskinen köpte vi 1965.

Vi inte haft många legoarbeten utan det mesta har varit beställda objekt, men några har det blivit under årens lopp. Det första var soffstommar som levererades till Gunnar Granlunds Tapetserareverkstad i Sparsör. Vi gjorde femtio stommar i varje omgång, och Granlund betalade kontant med en tusenlapp varje gång han hämtade. Ungefär samtidigt började vi svarva spritskolvar till Göransfors Bleckslageri i Gällstad. Det var både stora och små spritsar samt kolvhandtag som tillverkades. Jag vet inte hur många tusen spritsar som svarvades under årens lopp men det blev åtskilliga. Spritsarna gjordes av björk och doppades i färgad cellulosalack. 1976 fick vi en förfrågan från Bröderna Haglunds Plåtverkstad i Rånnaväg på träklotsar som användes för att montera ihop kylrumsväggar med. Första året levererades 575 st för att andra året vuxit till 3.280 st. Numera levereras c:a 20.000 st pr år och vi har till dags dato levererat över 300.000 st och detta jobb pågår ännu. 1978 levererade vi träemballage till AGAs gasbehållare som vi kallade trävaggor.

Nu återgår vi till historia. 1974 var det dags för nästa nybyggnad. Då byggdes en fristående tork som arbetade enligt kondensationsprincipen som då var ganska nytt. Det året installerades också värmeåtervinningen.

1975 byggdes det till ett lager och måleri om totalt c:a 400 kvm.

Om vi ser till produktutvecklingen så har den gått långsamt men säkert. Som framgått, var det förnödenheter till textilindustrin som vi började med. Det var mest svarvade artiklar men också rena snickeriprodukter, en sådan var solvkäppar som var en ständigt återkommande sak. Det var Hugo Hennig som var köpare och bestod av furukäppar, mest 9 x 45 mm med ändfräsning. Vissa käppar var ordentligt långa och fick limmas i tre delar med förskjutna skarvar. Vissa käppar var så långa att vi fick vara tre man för att handskas med dem, bl.a. fick vi gå ut på gården för att vända dem.

1953 började vi alltså tillverka köksinredningar. Efter att vi byggt den nya fabriken, gjorde vi ibland serier på upp till tjugo stycken. Det mesta gick till Göteborg men också en del till Erik Larsson i Limmared och till Johan Holmen. Vi tillverkade även andra produkter till byggnadsindustrin. Bl.a. minns jag att vi gjorde 100 st. toalettrumsdörrar till försvaret. Bo Lundberg och jag fick uppdraget att följa med Nords Åkeri för att leverera dörrarna till trakten av Nora. Efter en hel natts åkande var vi framme vid ett enormt bergrum där vi skulle montera lås och gångjärn. Det tog hela dagen och det var två trötta gubbar som kom ut ur berget vid niotiden på kvällen för att börja hemresan som skedde med tåg.

Med tiden blev kraven på köksskåpen högre. 1964 var vi tvungna att börja måla skåpen. Först var det bara invändigt men så småningom även utvändigt. Det blev en stor omställning som skedde något motvilligt hos oss ute i verkstan.

Vid denna tid fick vi också en ny kund . Det var Wiskafors Gummifabrik som beställde trävalsar för att rulla upp gummicorden på. Det var valsar med en diameter på mellan 90 och 160 mm och av varierande längd, upp till 1600 mm. Ändarna förstärktes med järnringar och därigenom började samarbetet med Wegstrands Mekaniska som håller på ännu.

Köksinredningarna utsattes för en allt hårdare konkurrens. Stora snickerifabriker bara sprutade fram skåp. Vår man: Rydholm föreslog då att eftersom pappa var möbelsnickare så kunde vi börja tillverka lite “finare” inrede i ädelträ. Det var en bra ide och snart hade vi etablerat oss som finsnickare och därmed andra sorters kunder: Kyrkor, sjukhus och skolor. Men det fodrade också nya investeringar, limpress, fanersåg och fanerklistringsapparat. Bland de större jobben minns jag särskilt Tynnereds kyrka, Lillhages och Sahlgrenska sjukhusen, Borås Lasarett MS1, m.fl. En liten kyrka med mycket arbete var Fölene där var Axel Rodinov i arbetsledningen och där inleddes vår bekantskap.

På femtioårsdagen ägdes fabriken av Axel Rodinov, Gösta Larsson, Arvid Larsson och Tomas Larsson med lika antal aktier.

Vi har aldrig förut firat något jubileum, men 50-årsjubileumet firade vi ordentligt då hela styrkan åkte till London i tre dagar med Axel som kunnig guide.

Den 1 december 2002 säljer Gösta och Arvid sina andelar till Axel och Tomas som därmed blir hälften ägare till företaget. I och med att en av ägarna Axel Rodinov närmar sig pensionsåldern står Månstad Snickeri inför en generationsväxling och den 1a november 2017 säljer Axel och Tomas sitt företag till Martin Falk som då blir ägare av bolaget. Martin har en bakgrund med 30 år av försäljning, marknadsföring och projektledning. Intresset för snickerier har följt honom sedan barnsben och mycket av fritiden har spenderats med diverse privata byggprojekt. Han kommer närmast från en roll sedan 10 år som säljare/projektledare av väg och broräcken inom anläggningssidan. ”Jag såg en fantastisk möjlighet att kunna få jobba heltid med min hobby. Min målsättning är att försöka förena mina idéer erfarenheter från mitt tidigare yrkesliv med den fina hantverkstradition som finns hos Månstads Snickeri. Vi har många nöjda kunder och jag hoppas att fler skall hitta till oss och få ta del av våra hantverk”. Martin tar över efter Axel som under våren 2018 går i välförtjänt pension. Tomas som är några år yngre än Axel stannar kvar i bolaget och fortsätter utöva sin skicklighet som hantverkare. 2018 i april månad anställs Joakim Karlsson från Ramna Inredningar. Med 25 års erfarenhet av inredningssnickerier blir Joakim ett välbehövligt tillskott för oss. Under man månad 2018 anställer vi Belal Kadah. En duktig snickare som drivit eget snickeri i Syrien men nu bor i Sverige sedan 3 år tillbaka. Det snurrar på bra i Månstad och i augusti 2018 är det dags för en “gammal” trotjänare att göra come back. Claeas Wegat som jobbat på Månstads Snickeri i 14 år återvänder till oss efter 4 års arbete på Larssons Trä. För att möta en ökande efterfrågan har vi lyckats rekrytera ännu en duktig medarbetare som börjar hos oss 1 januari 2019. Vi välkomnar Rickard Hansson som efter 27 år på FG Snickeri kommer över till oss för att stärka upp vårt team inför 2019

Hög kvalité, god service och leveranssäkerhet kommer också i fortsättningen att vara Månstad Snickeri viktigaste motton.